Den 2:a November 2021 meddelade den socialdemokratiska regeringen att man öppnar för husrannsakan och avlyssning utan “konkret” brottsmisstanke. Rent krasst betyder det att polisen kan få göra husrannsakan eller avlyssna (gäller även så-kallad “dataavläsning“) personer “av intresse”, utan att en konkret misstanke om brott finns, och utan att personen i fråga får veta det (inte heller efteråt).
Skälet som anges är – i vanlig ordning – att bekämpa gängkriminalitet och annan “allvarlig brottslighet”, och Mikael Damberg (S) kallar det “ytterligare verktyg för att förhindra allvarlig brottslighet som tillexempel skjutningar och sprängningar”.
När den här sortens integritetskränkande ingrepp kommer på tal så pratas det ofta om ett “sluttande plan”, gärna med hänvisning till att nuvarande ledare kanske kan hantera den makt dom utökade befogenheterna medför, men att framtida “onda” ledare kanske inte kan det. Problemet med ett sånt resonemang är att det egentligen inte behövs, då vi redan befinner oss relativt långt ner på det sluttande planet. Aktivister och andra utsätts redan idag för omfattande statlig repression i samband med demonstrationer, blockader, och andra liknande aktioner, och utökade befogenheter kommer enbart att leda till hårdare repression. Det är t.ex inte svårt att tänka sig det användas “i förebyggande syfte” mot aktivister inför ett EU-toppmöte, en miljöaktion, eller till och med en fotbollsmatch. Listan kan göras lång.
Det är dom politiker som styr idag som lagt fram förslaget, visserligen påhejade av den auktoritära högerflanken, samt såklart polisen själva. Ingen av dom är våra vänner, och ingen bör någonsin tilltros med den makt den här sortens befogenhet medför.